javlamiffo

Igår kom det tillbaka, smällen i kroppen, oron, rädslan, sorgen. Jag vet varför det kommer och går. Jag tycker det är jobbigt. Tårarna bara forsar och jag får inte fram några ord. Jag blir helt svag, för allt.

Jag undrar hur du tänker om allt det här? om du ser alla väggar som har rasat? Du ser dig inte själv, du ser inte vad som har hänt. Det är som en skynke som har svept om dig, som är riktad mot en sak. Trappan ner...

Jag vet inte, om du känner att vi saknar dig, och tänker på dig var eviga dag, jag vet att det inte bara är jag som är ledsen för allt som har hänt, att det bara jag som är rädd om dig. Jag lovar dig, hela din släkt, din familj och alla är rädda om dig, och älskar dig. För den du är, ledsna för allt. 
Dom andra vill bara inte visa sin svaga sida.

Jag har dagar som går fram och tillbaka, ibland vill jag bara sitta med musiken och låta tårnarna forsa ner, tills jag somnar. Det är så skönt, det är som en lättnad för mig. Den känslan är skön, att få släppa alla tankar som snurrar runt i mitt huvud vareviga dag.

eh, nu tappa jag bort mig igen...ha-ha. Det var bara något som jag vill få ur mig, fast inte direkt på det sättet jag tänkte, ehhhhhhhhhhhhh det blev som det blev.