javlamiffo

Jag älskar dig, det är sant. Det har jag gjort i alla år. Oavsett vad du tror, så kommer jag alltid att älska dig. Du var den finaste människan i världen.
Jag saknar den tiden då jag kunde prata med dig, om hur jag mådde och hur allting gick i skolan. Jag saknar din närhet, den trygghet du gav mig. Jag saknar din kärlek du gav mig.

Utan dig är jag inte hel. Men du kommer alltid finnas inom mig, vad som än händer.  Varje kväll sitter jag och tänker,  har jag gjort rätt val? Är det här något jag måste lösa? Ska jag prata med dig. Men jag vet själv att inget kommer att förändras vad jag än gör.  Jag måste fokusera på mig och det framför. Det vet jag.. men det är så stort steg att bara gå vidare. Alldeles för stort för mig.
Det har varit hårt, det har varit svårt och det har varit mycket bråk, och nu känner vi inte varandra längre. Men jag tänker inte ge dig all skuld.  Får höra hela tiden, att det är inte mitt fel utan att det är ditt fel, men så är det inte. Det är inte bara ditt fel..  Men jag hoppas att du vet att din enda plats, för din plats är i mitt hjärta och där kommer du alltid att stanna.  Där är du aldrig ensam.

Livet som jag lever nu är underbart, men ibland känner jag att vissa stunder skulle jag behöva dig vid min sida. Så utan dig,  är det tungt. Det är nog ingen som förstår mig riktigt att jag verkligen skanar och älskar dig så mycket, att du alltid kommer vara den som betyder så.
Det är bara så att utan dig i mitt liv är jag inte hel.. Jag älskar dig!